Jag vet...

publicerat i Mina Dikter;
.. att ordet "hata" ska man aldrig använda egentligen, för de är fruktansvärt. Fast man är osams, och de är förgävligt, elr att nån sårar, så ska man ej hata, för de är fruktansvärt.
Men jag hatar en i denna värld. Jag hatar han så mycket att jag önska han vore död. Vem? - Min "riktiga" fader, Jan, elr Ludde som han kallas. Jag verkligen HATAR honom, rent av, jag önska han dog!

Jag vill inte ha han i mitt liv, och de försökte jag säga till han denna gång, förr våga jag inte, men nu har jag fått nog! Men man fick (fn) aldrig chansen. Han snacka på. Och såra mig mer å mer, tårarna börja rinna, och jag kände ett hårt slag i magen. Och kunna inte säga ett ord.

Jag berätta oxå för honom om ett minne jag minns som om de vore igår, och han kalla mig då lögnare! Men jag vet, riktigt vet, att detta minnet är sant, för de va fruktansvärt, och de va då jag reagera på att han kan inte bli min pappa, han kommer ALDRIG att kunna bli min pappa, för mig, i mitt hjärta! Och sen den dagen önska jag att han vore död...

Men han är som död för mig. Han finns inte för mig!!