Jag förstår mig inte på Jan (min "riktiga" pappa) han liksom säger att han vill ha kontakt med sin dotter (som är jag då) och att jag är allt han har. Men så säger han att han inte älskar mig, utan ville egentligen ha en son, men känner ansvar att va min pappa. Och han kommer ALDRIG ihåg min födelsedag, elr vad jag fyller, de är lågt! Jag vill inte ha den som något alls. Han är ju inget för MIG, okej, han va den som "hjälpte så jag kom till", men han är inget alls för mig. Men de jag känner är att de gör så ont allt han säger. Han lovar saker, som han ALDRIG håller. Ena stunden är jag som luft för honom, andra hans "guld". Vad är de för fel på den karln! Okej, jag vet, att de är fult att hata, och jag vet att man säger att man inte kan riktigt hata någon. Men jag hatar denna, ja du, han är ingen man, men denna .... denna... hm.. nå väl, hatar han!