Jag är orolig för allt detta varje dag.
Jag är r
ädd, min vän, så rädd.För varje dag jag öppnar ögonen.
Och varje natt jag stänger dom.
Tårar rinner inge mer, de har tatt slut.
Men inom mig gråter jag, och de gör ont.
Jag kan inte sätta ord på vad som är, elr var.
Jag kan inte veta mer hur mitt liv består.
Jag är rädd, min vän, så rädd.
För livets väg, tänk om man väljer fel.
Kan man då starta om?
Varför känner jag mig ensam?Varför känner jag denna rädsla?
Varför är jag inte arg?
Vad är de du har gjort med mig!?
Vad är de du har gjort som jag har blitt?
Om natten tårar rinner ner för mina kinder.
Om dagen rinner tårarna inom mig.
Hur kunna du göra detta mot mig?
Hur kunna du behandla mig så här?
Personer säger till mig:
De tar sin tid detta, men tillslut mår du bättre.
Men jag känner att mitt hopp börjar försvinna.
Snart har jag inge hopp kvar.
Varför ska jag ha det?
Jag frågar mig om och om igen:Kommer jag klara detta?
Jag hör en röst inom mig om och om igen:
Ge upp Tjejen, de finns inget mer kvar för dig.
L
illebror, vart finns du nu?Lillebror, vad är de som händer med dig?
Jag är din Storasyster, och vill finnas där för dig.
Men varför låter du inte mig göra de ?
Du är den jag alltid har tänkt att jag ska leva för.
För du behöver mig!
Men nu verkar du inte vilja ha min hjälp.
Du pratar inte mer med mig.
Och de gör så ont inom mig.
De är som om du är död.
Lillebror, du är väll inte död?
Jag vet, du lever, men de känns som nå annat.
Lillebror, varför kan du inte höra av dig?
Jag är din Storasyster som saknar dig så!
Jag minns tiden då vi var små.
Vi beskydda varandra var eviga dag.
Vi fanns alltid där.
Jag minns nätterna du kom till mig,
och du hade drömt marddröm.
Lillebror, vem finns där nu om nätterna?
Min älskade Lillebror, dagen då du fanns i min famn
för första gången, kände jag något speciellt,
något jag aldrig kommer att glömma.
Den dagen, lovade jag dig en sak:
Jag kommer för evigt att finnas där för dig,
jag kommer aldrig glömma nå minne om oss,
jag kommer för evigt att älska dig!